Efter mycket tjat på mina föräldrar fick jag köpa min första hund, året var
1952.En granne hade en collie, Maritza, och en sådan skulle jag ha.Min mor
var ifrån Kisa, en ort i Östergötland, och där hade jag fått reda på att det
fanns en collietikvalp till salu hos Helga Månsson i Kisahus.Vid ett besök i
Kisa letade jag upp henne och hittade världens sötaste trefärgade tikvalp.
Jag tjatade till mig henne och fick köpa henne för 60 kr. Jag hade arbetat
på en alkoholistanstalt och tjänat ihop pengarna.Hon skulle ha kostat 75 kr
men jag fick pruta.Jag kom hem med henne men mitt stora bekymmer var att jag
inte fick hennes öron att stå rakt upp som Maritzas gjorde. Jag försökte med
allahanda knep att tejpa upp dem ända tills jag mötte en annan collieägare,
som upplyste mig om att collieöron skulle vara till en tredjedel
framåttippade. Tack och lov fick hon korrekta öron trots min omilda
behandling. Jag visste inte att en hund skulle ha stamtavla men en sådan
fick jag mig tillsänd efter 4 månader.Jag hade döpt min valp till Lady men i
stamtavlan hette hon Kickan. Ett hemskt namn tyckte jag och raderade ut
namnet Kickan och skrev dit
My own Lady i stället. Så kunde man göra på den
tiden.

Lady växte upp och jag blev medlem i Köpings Brukshundklubb.Vi var ett gäng
hundgalna ungdomar, som tillbringade hela helger där, hade med oss matsäck
och tränade våra hundar. Stackare, vad de fick stå ut med.Min Lady var
färdigtränad för apellklass när hon var 8 månader, men plötsligt bara la hon
av, inget vad jag visste att hon behärskade ville hon göra. Hon var
naturligtvis övertränad. Därför lät jag henne vila i ett år och sedan
lyckades vi komma så högt på tävlingsbanan att hon blev bruksmeriterad i
spår. Hon ställdes också ut och fick 2 skl som bäst.

Tanken på att ta en kull valpar u Lady föddes och jag kontaktade Brita
Bengtsson (sedermera Rosengren), som var avelsråd för collie. Hon
rekommenderade en hane, Puck, som bodde i Göteborg.Han ägdes av Månskärans
kennel,. Dagmar Dahl.Valparna skulle bli inavlade på eng imp Beulahs Golden
Flambeau, en flitigt anlitad avelshane importerad från Mrs Nadine George,
England. Jag skickade Lady på tåg till Göteborg, man gjorde så på den
tiden.På hemvägen blev hon bortglömd och blev stående över natt i
Herrljunga. Förskräckligt, tyckte jag.I vilket fall som helst nedkom hon i
sinom tid med 9 valpar, varav hon fick behålla 6, tre hanar och tre tikar.
Ur den kullen behöll jag en sobelfärgad hane, Bermarks Arbin `Rammy`. Då
hade jag verkligen kommit in i brukssvängen och tränade tillsammans med
verkliga höjdare  som  Frasse Westman med schäfern Int B Ch Duncan v d
Welandsschmiede och Tage Eriksson med collien B Ch Pompe.Detta gav resultat,
Rammy kom så högt upp att han tävlade i seger rapport och jag minns
fortfarande spänningen när man stod på station C och undrade, kommer han
eller kommer han inte. Rammy erövrade också tre cert på utställning och
kunde tituleras S Ch. Tyvärr försvann han spårlöst när han var 5 år och jag
vet ännu inte vad som hände honom. Hans bror Astor fick också 3 cert men
hade inte bruksmeriter. Detta är kanske vad man kan kalla nybörjartur.
1957 flyttade jag till Strängnäs, där jag utbildade mig till lärare, ett bra
yrke med korta arbetsdagar och långa lov. Det var då det, helt annorlunda i
dag.Jag lärde under denna tid känna Evald Andersson, Colliegårdens kennel i
Nyköping.Han hade en välkänd hund, S Ch Colliegårdens Gruff, som var efter
en annan Beulah hund ,Beulahs Golden Logic.Lady hade två kullar efter Gruff,
mina B och C kullar. Ur C kullen behöll jag en tik, Cindy Lou, men hon
förolyckades , när hon var 1 år. Jag kunde trösta mig  med att Lady väntade
sin sista kull valpar efter Gebro Ruff, ägd av Junggårdens kennel, Ernst
Carlsson, Emtunga. Varaslätten var något av ett centrum för collieaveln
under 50-taletoch Ernst Carlsson hade importerat många framstående
avelshundar från England bl a ovannämnde Beulahs Golden Flambeau.Gebro Ruff,
eller Wonder, som han kallades, var en stor kraftfull hane med ett huvud,
som kunde vara snyggare och öron, som kunde vara lättare. Han var flitigt
anlitad som avelshund och lämnade bl a Thyra Johanssons vackra tik S Ch
Lodbrooks Dinah. Lady fick sin kull och jag behöll en tik , Bermarks Black
Dido
, trefärgad. Hon var mycket vacker efter dåtidens mått mätt och hon fick
sina cert och också BIS på en SBK utställning. Jag hade prövat att köra mina
hundar i spår och rapport men skydds hade jag aldrig provat.En av mina
bekanta var schäferuppfödare och tillika mycket duktig instruktör och han
hjälpte mig med skyddsträningen.Jag minns vilken uppståndelse det väckte när
hon på sin första tävling i nybörjarklass blev uppflyttad till högre. Hon
var inte den första collien, som tävlat i skydds , Ch Luhrsjöns Connie var
före. Dido fick tyvärr aldrig några valpar.

1959 hade jag flyttat till Ödeshög och jobbade som lärare.Där bodde också
Erik och Ulla Pettersson, Astors kennel.Vi hade mycket gemensamt genom vårt
genuina hundintresse.Vi pratade hund till långt in på nätterna och jag
smittades av deras entusiasm. De hade basset och engelsk blodhund som sina
huvudraser och hade importerat flera av sina hundar från England. Då föddes
tanken hos mig att kanske även jag skulle köpa en avelshane från rasens
hemland, England.Jag kom i kontakt med May Young, kennel Ugony. Därifrån kom
alltså min första import ,Ugonys Copper Gleam from Meerhay med
Ladyparklinjer.Han hade fått ett cert i England innan han kom över till
Sverige. Han var en elegant hane med ett långt välformat huvud. Tyvärr hade
han lätta öron och på den tiden var det viktigt att en collie skulle ha
naturligt välburna öron. Därför blev han inte mycket använd i aveln.Han
parade emellertid en dotter till Lady och Colliegårdens Gruff. Hennes namn
var Bermarks Christel och ur den kullen ,som föddes behöll jag tiken
Aikit-Lou.Hon tävlade i seger rapport och parades sedermera med Beldams Sir
Tropic. Där behöll jag tiken Bermarks Laurel, som i sin tur blev mor till
Bermarks Rosel, som var den första collien som försökskorades i Sverige.
Rosel var en enastående avelstik och blev mor till min C-kull Int Ch Korad
Bermarks Golden Credo
, N Ch Bermarks Golden Count, N Ch Korad Bermarks
Golden Candy och Int Ch Bermarks Golden Christel.Denna kull föddes 1971

Under 60-talet förde jag fram
N Ch Bermarks Golden Oona till championatet.
Hon var efter Franmyns Jefsfire Starmaker undan Bermarks Jessica med gamla
svenska linjer. Oona var en söt liten tik, som gick bra för framförallt
engelska specialister.

Min C-kull, född -71, visadee sig skulle gå till historien. fader till
kullen var Int Ch Ali, som var livmoderimporterad från England efter
välkände Dazzler of Dunsinane undan Dunsinane Nan of Noahsark. Kjell
Wittgren hette uppfödaren och ägaren till denna hund. Mor till kullen var
Bermarks Rosel, cert och cacib vinnare och Sveriges första försökskorade
collie. Jag minns mycket väl när hon genomgick korningen. Momenten var
hårdare än i dag, med bl a överfall. Ett annat moment var att ägaren fick
binda upp sin hund vid en vägg, avlägsna sig och sedan kom en figurant med
ett spö, som han retade upp hunden med. Den stackarn fick då inte vika sig
utan skulle helst tända och gå till anfall. Hunden skulle naturligtvis
avreagera efteråt. Det var tider, det. Trängning var ett annat moment. Det
innebar att hunden skulle sitta vid sin ägares sida medan en massa människor
kom närmare och närmare för att till sist helt trängt sig samman intill
hundekipaget. Rosel klarade detta med bravur.
I den kullen föddes Credo, såld till Christina Pålsson, Count, såld som
sällskapshund, Cima, placerad hos mina svärföräldrar, Candy, såld, men kom
tillbaka till mig, Christel, såld till Gunnar Gustavsson, en välkänd
utställningsprofil. Av dessa valpar blev Credo och Christel Internationella
Champions, Candy och Count Norska Champions. Credo och Candy korades. Credo
var en " once in a lifetime" hund.. Han var otroligt välbyggd med kraftig
kropp och benstomme. Hans svaghet var ögonfärgen, något ljus. Credo blev
flitigt anlitad i aveln, producerade många högklassiga avkommor både i min
kennel och i andras. Jag brukade honom till mina engelskimporterade tikar N
Ch Brettonpark Sugar Sugar, hennes kullsyster Brettonpark Lucky Strike och N
Ch Duntiblae Dance Music. I Credo- Sugar kullen fanns
N Ch Bermarks Ulysses,
Bermarks Ursula 3 cert, Bermarks Undine  1 cert och Bermarks Unica 1 cert. I
Credo-Lucky Strike kullen föddes Bermarks Remedy 3 cert, Bermarks Roly Poly
1 cert Bermarks Red Riding Hood 1 cert samt Bermarks Regent Korad 1 cert. 
I kullen Credo- Dance Music återfanns Int Ch Wagner och Int Ch Bermarks Wayne, 
samt N Ch Bermarks Waldo . Credo hade många avelsgrupper, som
tävlade framgångsrikt bl a flera BIS. Credo valparna utmärkte sig för sin
sundhet och sin exteriör med välutvecklade kroppar, utmärkta benstommar och
riklig päls.
Systern Candy, som jag själv ägde, var en mycket personlig hund och hon såg
som sin uppgift att vakta Per-Eriksgården.Hon var ingen avelstik eftersom
hon aldrig fick någon mjölk. Men med hjälp av ammor överlevde merparten av
hennes valpar. N Ch Korad Bermarks Xero och hans kullbror Bermarks Xigo, 1
cert, var två av hennes söner och hennes döttrar Goody Goody och Glyn
erövrade flera cert.

 

En av mina mest framgångsrika importer på 80-talet var Duntiblae Ipi Tombi,
Tom  kallad. Hans stamtavlenamn betyder " Var är flickorna" på något
afrikanskt språk. Han användes mycket flitigt i aveln och hans härstamning
var magnifik. Hans far var Austr  Eng Ch  Corydon Little Caesar at Corydon
och hans mor var Bririch Gold Refrain med Rokeby härstamning. Toms starka
sida var huvudet speciellt insidan. Han var glad och livlig och han präglade
sina valpar på ett utomordentligt sätt. Han hade åtskilliga avelsgrupper,
som alltid placerades högt. En av hans framstående döttrar var Bermarks
Hilary, vars mor var N Ch Korad Bermarks Hannicke. Den senare var också mor
till Bermarks Karissi och Bermarks Kersey, båda certvinnare.
En annan framgångsrik import från kennel Duntiblae var Duntiblae Jet Set,
som uppnådde Int Ch och blev mor till en hel del  utmärkta hundar såsom L Ch
Bermarks Occarina korad, kullsystrarna Bermarks  Virgin och Bermarks  Velvet
båda fullcertade,
Bermarks Stephanie in Blue 3 cert och  Dk Ch Bermarks Jet
Black Neville

I början av 80-talet köpte jag min första blue merle collie. Hennes namn var
Fancymoor Harvestqueen. Blue merle är en synnerligen fascinerande färg. Den
ska vara " clear silvery blue ", som det står i standarden. Harvestqueen
blev stammor till alla mina blue merle hundar.
I hennes första kull föddes Bermarks Harvest Moon , äg kennel Spaceline. Hon
erövrade åtskilliga cert och Cacib både i Sverige och i utlandet. En annan
av hennes döttrar var
Bermarks Joeline in Blue 3 cert , som stannade kvar i
kenneln och parad med
S o Fin Ch Korad Bermarks Altair producerade S Ch
Bermarks Cartier in Blue ( tävlar i elit spår ) och hans syster Bermarks
Celeste in Blue
, 1 cert för Val Geddes. Cartier blev far till endast en valp
medan Celeste producerade en hel mängd vinnare såsom
B Jade in Blue 3 cert,
B Jalika in Blue L Ch, kullsyskonen B Morning Dew 3 cert  och B Morning Star
3 cert Bis på en Special vid 9 års ålder, B Frosty in Blue N Ch, B Wispa 3
cert och slutligen syskonen B Zena in Blue N Ch, B Zofie in Blue 1 cert och
B Zavanna 3 cert. Eja, hade man flera sådana avelstikar!
Jag vill passa på att ge en eloge till två fantastiska valpköpare, Ulla
Britt Bäck och Helen Johansson. Ulla Britt ägde N Ch Korad B Zero,
Int Ch
Korad B Unique in Blue
, korad med 216 p och 
Int Ch Korad B Zambra in Blue.
Helen är ägare till S Ch B Cartier in Blue, tävl elit spår, L Ch B Jalika in
Blue och
S Ch B Xamanta tävl elit spår. Heder åt sådana collieägare och som
uppfödare önskar jag att det skulle finnas flera valpköpare av den kalibern.
På 90-talet hade jag lyckan att få köpa Eng Ch Bhyllsacre Just So från Rene
Cozens i England. Robbie, som han kallades hade ett enastående behagfullt
temperament, ett mycket vackert uttryck med små fina välburna öron. Han blev
far till bl a Int Nord Ch Tjh Korad Mirabackens Knight Commander, Marcolls
Master Mind 3 cert, Bermarks Wispa 2 cert och 
N Ch Bermarks Oh-La-La.
I kenneln finns i dag Brilyn Touch of Black , Chess,1 cert, som har lämnat
tilltalande avkommor både vad som gäller temperament och exteriör. Många av
hans valpar har erövrat cert  på utställning, blivit mentalbeskrivna med
utmärkt resultat. Själv har han erövrat flera 1 avelskl med HP.
Hans dotter Bermarks Flame in Blue och hans dotterson Bermarks
Maverick in Blue finns nu i kenneln,
hans barnbarn B Noleen in Blue, B Maverick in Blue och B Olwen in Blue finns nu i kenneln.